Publicerat 7.3.2024
Skribent : Janne Tynell
Bild: Vastavalo
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

 

I Finland konstateras årligen 1 000–2 000 fall av sorkfeber och samtliga fall är en följd av att man utsatts för sekret från skogssorkar som bär på sjukdomen. Typiska symptom på sorkfeber är hög feber, muskelsmärtor och njursymptom. Upp till hälften av patienterna behöver sjukhusvård under i genomsnitt fem dagar, vilket leder till avsevärda kostnader för den offentliga hälso- och sjukvården.

Sorkfeber orsakas av Puumala-viruset, som skogssorkarna är naturliga bärare av. Hos skogssorkar är infektionen mycket vanlig och symptomfri och de utsöndrar viruset i sin urin, avföring och saliv. Människor smittas vanligen vid inandning av damm som förorenats av sekret exempelvis när man städar i uthus vid sommarstugan eller på landsbygden. Puumala-viruset smittar ändå inte från människa till människa.

 

Betesvaccin också för smådjur

Förebyggandet av sorkfeber begränsar sig till åtgärder för att minska risken för exponering, eftersom det inte finns något vaccin som är godkänt för människan. I denna undersökning utreds om det är möjligt att minska antalet sorkfeberfall genom att förebygga sjukdomen hos skogssorkar ute i naturen – särskilt i närheten av bebyggelse kunde betesvaccinering av skogssorkar vara ett effektivt sätt att minska sjukdomsfallen.

Betesvaccinering av vilda djur har redan länge med framgång används för att bekämpa rabies, men har nästan inte alls använts mot andra animaliska sjukdomsalstrare. En viktig orsak till detta är den metod som används för betesvaccinet mot rabies. Virusvektorvaccinet sätts in i en ampull inne i betet och ampullen går sönder när djuret tuggar. Till följd av metoden är betena förhållandevis stora och tillverkas genom en arbetsdryg process som gör det svårt att utnyttja metoden för små djur eller i stora populationer. Det finns dock en efterfrågan på en metod som fungerar för smådjur, eftersom exempelvis gnagare bär på många viktiga sjukdomsalstrare som har betydelse för folkhälsan, såsom hantavirus och bakterier som orsakar borrelios.

 

Naturens egen medicinkapsel

Ett idealiskt betesvaccin ska vara lätt att sprida och stabilt i miljön. Eftersom vaccinet ska ätas bör det också kunna motstå magsyror och gärna ge ett skydd mot infektion redan med en enda dos. Dessutom borde det gå att snabbt producera stora mängder vaccin.

I min forskning som finansieras av Sakari Alhopuros stiftelse är målet att möjliggöra betesvaccin också för smådjur. I samarbete med Umeå Plant Science Centre tar vi fram ett oralt, fröbaserat vaccin mot Puumala-viruset. Den vaccinantigen som ger skydd placeras direkt in i växtens frö, som fungerar som en slags naturlig medicinkapsel. Fröet skyddar antigenen mot magsyra som bryter ned födan och tillåter att antigenen kommer in i tarmkanalen. I tarmkanalen kan M-cellerna kapa åt sig antigenen och ger därmed upphov till ett systemiskt immunförsvar och skydd mot infektionen.

Den främsta fördelen med detta koncept är fröets stabilitet i naturen, vilket gör det möjligt att effektivt sprida vaccinet i omfattande betesvaccinkampanjer. Dessutom använder skogssorkar gärna olika slags frön som näring. Om jag lyckas med att bevisa att ett fröbaserat vaccin har effekt mot Puumala-viruset kunde samma koncept eventuellt utnyttjas också mot sjukdomsalstrare som bärs av andra gnagare.

 

 

 

 

FD Janne Tynell disputerade för doktorsgraden 2016 på temat växelverkan mellan influensa A och coronavirusen med värdceller. Efter disputationen tillbringade han sex år som post doc-forskare vid Karolinska institutet och Umeå universitet, där han fokuserade på det svar som hantavirusinfektionen utlöser i värdcellen samt på att utveckla antikroppsbaserade läkemedel mot hantavirusinfektioner. Numera arbetar Tynell vid enheten för zoonotisk virologi vid Helsingfors universitet och hans mål är att skapa en egen forskningslinje kring betesvaccinering av skogssorkar.

 

 

 

Länkar:

https://www.terveyskirjasto.fi/dlk00588 (på finska)