Publiserat: 25.8.2022
Skribent: Eero Rissanen
Bilden: Shutterstock
 

Multipel skleros, det vill säga MS, är en autoimmun sjukdom som vanligtvis bryter ut i ung vuxen ålder och där kroppens egna immunsystemceller felaktigt börjar motarbeta strukturerna i det egna centrala nervsystemet och tolka delar av dem som främmande vävnad. Inflammation på grund av autoimmuna reaktioner och skador på nervceller, det vill säga neurodegeneration, kan effektivt minskas och fördröjas med nuvarande läkemedel. Trots detta är utmattningssymtomen en besvärlig följeslagare för många som lider av MS.

 

Upp till 60–80 procent har utmattningssymtom

Vid MS är en överaktivering av mikroglia i hjärnans immunceller i huvudsak förknippad med neuroinflammation, som kan dämpas av noradrenalin, en signalsubstans i sympatiska nervsystemet som deltar i regleringen av viabiliteten i hjärnan. Skadorna på de områden som producerar noradrenalin i hjärnan anses för sin del kunna minska det sympatiska nervsystemets aktivitet och bidra till utmattning vid MS.

I något skede av sjukdomen upplever upp till 60–80 procent av patienterna svår utmattning som det symtom som mest försvagar funktionsförmågan. Hittills är effekten av de behandlingar som används mot utmattning mycket begränsad, och de mekanismer som framkallar utmattning i samband med MS är ofullständigt kända. Det är troligt att överdriven inflammation i nervsystemet och förändringar i mängden av och funktionen hos de signalsubstanser som reglerar viabiliteten spelar en roll.

 

PET-avbildning visar hjärnans funktion

När det gäller sambandet mellan mikrogliacellerna och noradrenalinsystemet hos människor finns ännu inte övertygande forskningsbaserad evidens och det är inte möjligt att undersöka detta med hjälp av konventionella avbildningsmetoder i levande hjärna. Samtidigt gör positronemissionstomografi (PET) det möjligt att avbilda sådana fenomen på cell- och signalsubstansnivå även hos människor in vivo, det vill säga "live", eftersom avbildningen görs med hjälp av en mycket liten mängd radioaktiva markörer som tillfälligt fäster sig vid önskade ställen i hjärnan.

Som forskardoktor i Boston fick jag med stöd av Sakari Alhopuro-stiftelsen möjlighet att fortsätta mitt arbete i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt i en forskargrupp som leds av biträdande professor Tarun Singhal. Syftet med projektet är att in vivo fastställa vilken betydelse kopplingen mellan mikrogliacellaktivering och förändringar i hjärnans noradrenalinsystem har för förekomsten av utmattningssymtom vid MS och skador på hjärnans struktur.

I forskningen används nya [¹⁸F]PBR06- och [¹¹C]MRB-markörer som binder sig till aktiverade mikrogliaceller och noradrenalintransportörer i kombination med PET-avbildning. Dessutom använder man sig av en kraftfull MRT-apparat på sju Tesla för att lokalisera hjärnans strukturer mer exakt.

 

Effektivare behandlingsmetoder i sikte

Forskningen väntas ge viktig information om de mekanismer som är aktiverade då utmattningssymtom uppkommer i samband med MS och om symtomens samband med inflammatoriska och strukturella förändringar i nervsystemet. Forskningsresultaten kan också bidra till utvecklingen av dels läkemedel som påverkar förloppet av MS, dels symtomatiska metoder för behandling av utmattning. Nya behandlingar kommer att göra det möjligt för MS-patienter att i framtiden få ett effektivare och mångsidigare stöd.

 

 

 

 

Eero Rissanen, med.dr, docent, neurolog har varit överläkare vid neurologiska polikliniken vid Åucs Vakka-Suomi sjukhus sedan 2013. Han disputerade i medicin vid Åbo universitet 2015. I december 2019 började han arbeta som forskardoktor i programmet PET Imaging Program in Neurologic Diseases vid Harvard Medical School och Brigham and Women's Hospital under ledning av biträdande professor Tarun Singhal. Nu leder han det nationella neurocentret vid Östra Finlands universitet.