Publicerat 4.4.2024
Text: Mitro Miihkinen
Bild: Shutterstock
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

 

Cancer är en grupp sjukdomar där cellerna i en normal vävnad blir elakartade och börjar växa okontrollerat. Cancersjukdomarna har också andra kännetecken, av vilka det allvarligaste är att cancern metastaserar sig och sjukdomen sprider sig till andra vävnader. Även om man numera effektivt kan behandla allt flera olika cancersjukdomar är behandlingen av spridd cancer alltid problematisk och fortfarande ett olöst medicinskt problem.

Det är individuellt hur cancern sprider sig och det beror på många faktorer, såsom cancertypen. Víssa cancersjukdomar, såsom basalcellscancer som förekommer på huden, bildar nästan aldrig metastaser. Å andra sidan är cancer i bukspottkörteln ett exempel på en cancersjukdom som sprider sig effektivt och som ofta har bildat metastaser redan när sjukdomen konstateras för första gången. Resten av cancersjukdomarna placerar sig mellan dessa två cancertyper i fråga om benägenheten att bilda metastaser. I fråga om bröstcancer insjuknar exempelvis 30 procent av patienterna i en metastaserande sjukdom någon gång under sitt liv, till och med tiotals år senare.

I framtiden kan vi kanske leva i en värld där det finns effektiva botande läkemedelsbehandlingar mot metastaser. Med ett fåtal undantag är vi ändå inte där ännu och därför behöver vi grundforskning som syftar till att ta fram medicinska behandlingar av metastaser.

 

Cancercellen försöker anpassa sig

Cancersjukdomarna benämns enligt det organ där sjukdomen fått sin början. Enligt denna princip är till exempel bröstcancer uttryckligen en sjukdom som fått sin början i bröstvävnaden. De sjukdomsalstrande cellerna, dvs. cancercellerna, kan ändå sätta sig i rörelse i vävnaden: de kryper aktivt inne i vävnaden och kommer slutligen fram till exempel till blodkärlen och därifrån med blodcirkulationen till andra vävnader i kroppen, såsom till lungorna.

Efter att ha nått fram till lungorna kan cancercellen inte alltid växa eftersom vävnadstypen är främmande för den och därför inte kan erbjuda en likadan tillväxtmiljö som cellen är van vid. Därför kan största delen av cancercellerna lyckligtvis aldrig växa och bilda metastaser. Medaljens baksida är ändå att det bara behövs en enda cell för att en metastas ska börja växa.

Man kan också tänka på uppkomsten av metastaser utifrån arternas evolutionsteori. Under evolutionen sker adaptiva förändringar till följd av ett tryck från omvärlden, till exempel tillgången till näring eller predatorer, vilket leder till att arterna anpassar sig och klarar sig bättre i en viss miljö. Om anpassningen är tillräckligt stor kan det leda till uppkomsten av en ny art. I sådana fall har de nya arterna sådana drag och ett sådant beteende att det avviker från den ursprungliga arten.

Samma tankemodell kan tillämpas på metastaser och deras uppkomstprocess: på sin väg från den ursprungliga tumören till metastas blir cancercellen tvungen att möta flera utmaningar som den måste adaptera till. Sådana utmaningar kan vara bland annat kroppens immunförsvar och tillgången till resurser, exempelvis näringsämnen.

 

​​​​​​​
Liksom andra organismer har också aporna uppkommit som en följd av artbildning. Metastaseringen hos cancersjukdomar kan också betraktas med evolutionsteorin och artbildningen som utgångspunkt.

 

Läkemedelsutvecklingen behöver grundforskning

Hur olika är då cellerna i metastaserna i jämförelse med de ursprungliga – förekommer så kallad artbildning på vägen från den ursprungliga tumören till metastasen? Sannolikt är det så, eftersom metastaserna sällan reagerar effektivt på samma cancermediciner som visat sig vara synnerligen effektiva på cellerna i den ursprungliga tumören. Till stöd för denna tankekedja har framlagts bevis där metastaserna exempelvis har konstaterats uppvisa annorlunda gener än den ursprungliga tumören. En tusendollarsfråga är därför på vilket sätt denna avvikande genuppsättning möjliggör metastaternas tillväxt och hur denna tillväxt kan fördröjas med nya läkemedelsmolekyler.

Sakari Alhopuros stiftelse stöder grundforskning som syftar till en större förståelse för metastasernas tillväxtmekanismer. Det slutliga målet är en en friskare värld och en framgångsrik behandling av patienter med metastaser. För att detta ska bli möjligt behövs åratal av grundforskning och en bättre förståelse för metastasernas tillväxtmekanismer i olika slags vävnader.

 

 

 

 

 

 

Mitro Miihkinen arbetar vid Institutet för molekylärmedicin i Finland vid Helsingfors universitet där han ingår i forskningsgruppen för systemmedicin under ledning av Tero Aittokallio. Miihkinen tog sin doktorsexamen i cellbiologi och läkemedelsutveckling vid Åbo universitet 2021. Därefter har han ägnat sig åt forskning kring metastastillväxt genom att kombinera både experimentella och kalkylmässiga forskningsmetoder. Miihkinens forskning ökar kunskapen om metastasernas funktion och om vilka mediciner som passar för dem och utvecklar nya kalkylmässiga och experimentella verktyg för att öppet användas av andra forskare.