Publiserat 3.9.2020
Skribent: Valtteri Uusitalo

Metoderna inom isotopmedicinen bygger på att markörsubstanser märks radioaktivt, varvid det är möjligt att med gammakamera eller med positronemissionstomografi (PET) följa hur markörerna rör sig i kroppen.  Till exempel ämnesomsättningen i en cancertumör kan avbildas med hjälp av en radioaktiv sockeranalog och blodflödet i hjärtat med radioaktivt vatten. Radioaktivt märkta lådrätter lämpar sig utmärkt för undersökning av matsmältningskanalens funktion. Min forskningsgrupp söker efter nya isotopmetoder för diagnostik vid hjärtsjukdomar.

Vid hjärtamyloidos samlas dåligt lösliga proteinsträngar i hjärtat och gör dess normala funktion trögare. Behovet av precisionsdiagnostik vid amyloidos har tidigare varit obetydlig, eftersom det inte har funnits effektiva läkemedel att tillgå.  Under de senaste åren har dock flera selektiva läkemedel kommit ut på marknaden mot den vanligaste formen av hjärtamyloidos, dvs. transthyretinamyloidos. Nu borde läkarna hitta dem som skulle gagnas av dessa dyra behandlingar. Utifrån tidigare avbildningsundersökningar kan man anta att amyloidos kan orsaka 6–7 procent av alla fall av hjärtinsufficiens. Å andra sidan har man i obduktionsundersökningar av finländare över 85 år konstaterat amyloidsträngar i hjärtmuskeln hos 25 procent av dem som undersökts.

Neurologernas arbetsredskap lånas in

Min egen forskningsgrupp introducerar markörsubstansen Flutemetamol, som tidigare använts för PET-avbildning vid Alzheimers sjukdom, i diagnostiken av hjärtpatienter.  Denna markörsubstans baserar sig på ämnet tioflavin, som används vid mikroskopfärgning av amyloidsträngar, och vi utgår därför från att den också kan hitta amyloidansamlingar i hjärtat. Under hösten 2019 inledde vi vid Mejlans isotopenhet en pilotundersökning med åtta patienter, där markörsubstansen till vår glädje verkade fungera utmärkt. Typen av den amyloidsträng som orsakade sjukdomen inverkade på intensiteten i avbildningen av hjärtat. I synnerhet noterade vi att den farliga men mer sällsynta amyloidostypen med lätta kedjor avbildades kraftigt i jämförelse med den mer allmänt förekommande transthyreinsjukdomen.

I den egentliga undersökningen kommer vi att fortsätta utveckla bestämningen av undertyper av amyloidos, vilket kunde minska behovet av hjärtbiopsier, dvs. tagandet av provbitar från hjärtat. Man måste kunna typbestämma det amyloidprotein som orsakar sjukdomen för att kunna välja rätt behandling. Samtidigt får vi information om den praktiska nyttan av att mäta hjärtmuskelns amyloidoskvantitet när det gäller att förutspå dödligheten och hur hjärtats funktionsförmåga kommer att utvecklas. Genom vår undersökning har vi slutligen kunnat bidra med värdefull kompetens om vår nya metod.

Akademiska fallgropar och motvind

Inom den medicinska forskningen finns det många hinder på vägen innan man når fram till praktiska tillämpningar. Den nytta som forskaren får ut av dem är ofta relativt mager i jämförelse med lättare forskningsämnen som fokuserar på välbekant, redan existerande forskningsmaterial. Avancemang på den akademiska karriären är beklagligt nog bundet till antalet publicerade artiklar. Den inledande planeringen och budgeteringen kan vara en ångestskapande process och ofta är man tvungen att på egen hand rekrytera patienterna. Undersökningsavbildningarna är dyra och när forskaren ansöker om stipendier tvingas han eller hon ofta välja mellan att täcka forskningskostnaderna eller sina egna personliga lönekostnader.  Den tid som reserveras för forskningen är knapp, vilket leder det till brådska och svårigheter att koncentrera sig på att lösa utmanande problem.

Mervärde för den kliniska forskningen

När vi planerar våra forskningsprojekt räcker det inte med att ha nyhetsvärdet som utgångspunkt. Vår avbildningsmetod måste kunna påvisa en praktisk nytta, som senare leder till att metoden godkänns för patientarbete. Inom medicinen måste en ny metod göra det lättare att välja rätt mellan olika behandlingsalternativ. När skattebetalarna finansierar den medicinska forskningen måste man dock samtidigt sträva efter att göra vården mer kostnadseffektiv.

Inom ramen för detta projekt strävar vi efter att utveckla  en tidig precisionsdiagnostik som antagligen minskar det totala antalet undersökningar som patienten behöver genomgå. När invasiva hjärtbiopsier ersätts med PET kan det dessutom minska den totala kostnaden för vården och minska eventuella komplikationer. Vi strävar efter att identifiera de specialgrupper där avbildning inte är möjlig på samma sätt med andra metoder. Vi försöker också fastställa den minsta möjliga mängden markörsubstans som behövs för en pålitlig avbildning.

Jag tackar Sakari Alhopuros stiftelse för det stöd vi fått för vårt forskningsprojekt. Jag vill uppriktigt uppmuntra unga forskare att komma med idéer till nya forskningsprojekt och ansöka om finansiering. Om du inte hittar något nytt att undersöka inom ditt eget specialområde kan du kontakta undertecknad. Med PET-kamera kan man avbilda vad som helst!

 

 

Valtteri Uusitalo arbetar som läkare i specialiseringsutbildning vid HNS enhet för klinisk fysiologi och isotopmedicin och blir specialistläkare nästa år. Uusitalo doktorerade 2016 vid PET-centrum i Åbo i ämnet avbildning av kranskärlssjukdom. För närvarande utvecklar Uusitalo med sin forskningsgrupp nya metoder för hjärtavbildning. Efter att ha blivit specialistläkare hoppas han kunna fortsätta med mångsidig hjärtavbildning i sitt patientarbete.

 

 

 

 

Länkar för intresserade:

Uusitalo V. Sydänamyloidoosin isotooppikuvantaminen. Sydänääni 2020;31:48-52
Laitinen T ja Knuuti J. Sydämen PET-tutkimukset. Duodecim. 2020;136:1102-9
Gertz MA, Dispenzieri A, Sher T. Pathophysiology and treatment of cardiac amyloidosis. Nat Rev Cardiol. 2015;12:91–102.