Miljöförändringen ökar sjukdomsbördan i Taitabergen i Kenya

Dengue, malaria och gula febern är några av de vanligaste vektorburna smittsamma sjukdomarna, det vill säga sjukdomar som överförs från infekterade myggor och andra leddjur till människor. Klimatförändringen har ökat prevalensen av dessa sjukdomar och 80 procent av världens befolkning lever i ett område med hög smittrisk – det behövs alltså mer forskningsdata.

Publiserat 4.5.2023
Text och bild: Ruut Uusitalo
Redigering
: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

 

Vektorburna sjukdomar är smittsamma sjukdomar som orsakas av protozoer, bakterier eller virus och som spridit sig från infekterade myggor och andra leddjur till människor eller genom att människan har varit i kontakt med ett smittat värddjur. Vektorburna sjukdomar utgör cirka 17 procent av alla smittsamma sjukdomar och orsakar varje år över 700 000 dödsfall.

Hela 80 procent av världens befolkning lever i ett område med hög smittrisk. Det finns ett samband mellan de globala förändringsprocesserna, såsom klimatförändringar och förändringar i jordmånen, och de vektorburna sjukdomar som utmanar folkhälsan, ekonomin och säkerheten.

Särskilt i utvecklingsländerna har klimatförändringen ökat sjukdomsbördan till följd av vektorburna sjukdomar. Syftet med vår forskning är att öka kännedomen om myggöverförda sjukdomar och utveckla strategier som hjälper både folkhälsomyndigheterna och lokalbefolkningen i utvecklingsländer i deras kamp mot myggöverförda sjukdomar.

 

Global hälsorisk

Spridningsprocessen för vektorburna sjukdomar är komplicerad. Processen påverkas av såväl vektorarten som klimatet, människornas agerande och de däggdjursvärdar som fungerar som reservoarer för patogenerna. Vektorburna sjukdomar är ett globalt problem eftersom en ny patogen som förekommer lokalt kan orsaka en global hälsokris om den sprider sig. Sjukdomsbördan är störst i utvecklingsländerna, till exempel i Afrika där de flesta infektionssjukdomsepidemierna bryter ut.

 

Vår forskning i Taitabergen i Kenya fokuserar bland annat på eventuella habitat – nuvarande och kommande – för vektorarten Aedes (Stegomyia) aegypti som sprider denguefeber. Vi undersöker också vilken inverkan förändringar i jordmånen har på myggöverförda sjukdomar och försöker hitta praktiska lösningar för att bekämpa dem. Dessutom screenar vi insamlade myggor för virus.

Taitabergen, som hör till distriktet Taita-Taveta i sydöstra Kenya, är ett område med stor biologisk mångfald där det tidigare gjorts endast lite forskning om myggor. Taitabergen har stora höjdskillnader och varierande regnmängder. Dessutom har förändringarna i markanvändningen ökat främst i och med att markområden börjat odlas för att försörja den växande befolkningen i området. Från Taitabergen reser man allt oftare till storstaden Mombasa på kusten, där det brutit ut flera dengue- och chikungunyaepidemier under det senaste decenniet. Dessa faktorer skapar gynnsamma förhållanden för spridningen av myggöverförda sjukdomar i Taitabergen.

Taitabergen är ett område med stor biologisk mångfald och betydande höjdskillnader. Den mindre bilden visar gulafebernmyggan Aedes (Stegomyia) aegypti. Foton: Ruut Uusitalo

 

Ger malaria vika för dengue?

Särskilt den i sutbtropikerna och tropikerna utbredda gulafebernmyggan, Aedes aegypti, kan sprida bland annat gulafebernvirus, denguevirus eller chikungunyavirus. Myggorna är växelvarma och därför särskilt känsliga för klimat- och miljöförändringar. Förändringarna i klimatet och miljön påverkar myggornas överlevnad och beteende men också utvecklingen för de patogener som de överför. Enligt prognoserna kommer klimatet i Kenya att blir ännu fuktigare, regnperioderna intensivare och lufttemperaturerna stiga med 2–4 grader före 2100.

I Kenya, liksom i hela subsahariska Afrika, kan konsekvenserna av klimatförändringen leda till att malarian minskar medan dengue och andra arbovirussjukdomar blir allt vanligare. Detta beror på att den parasit som orsakar malaria sprider sig bäst via vektorarten Anopheles gambiae vid 25 grader och att dengueviruset sprider sig via den viktigaste myggvektorarten Aedes aegypti vid 29 grader – det vill säga i flera grader högre temperatur.

I januari 2023 inledde vi systematiska mygginsamlingar i Taitabergen där vi under regn- och torrperioderna samlar in vuxna myggor med en myggfälla på hundra olika ställen. Vi tillämpar modeller för habitatslämplighet och för dem använder vi högupplöst klimat- och miljömaterial. Vi har också beaktat olika socioekonomiska utvecklingsvägar för att kunna ge prognoser om den nuvarande och framtida sjukdomsrisken i området.


Zoonoser blir allt vanligare

De förändringar i jordmånen som beror på avskogning och urbanisering kan förändra det för myggorna viktiga mikroklimatet, tillgången på näringsämnen och t.ex. konkurrensen mellan olika myggarter. De ursprungliga molnskogarna i Taitabergen har lidit betydande förluster på grund av de ökade jordbruksaktiviteterna och det uppskattas att hela 60 procent av områdets areal kommer att bestå av odlingsmark före 2030. I området bryter det ut allt fler zoonoser, dvs. sjukdomar som smittar från djur till människor. Denna förändring antas till en viss del ha ett samband med de ökade kontakterna mellan människor och vilda djur.

I undersökningen samlade vi in myggor i 20 skogslämningar kring Taitabergen och undersöker med hjälp av jordmånsmaterial från olika år hur jordmånen förändrats i skogslämningarna. Tack vare forskningsdata kan vi dra slutsatser om hur förändringarna påverkar myggpopulationer och myggöverförda sjukdomar.


Större smittorisk i betongbyggnader?

Under vår första pilotstudie märkte vi att det nästan utan undantag fanns fler myggor i hus byggda av cement än i hus byggda av lera eller trä. Detta kan bero på byggnadstekniska skillnader som påverkar temperaturen och fuktigheten inne i bostäderna. För att dra mer detaljerade slutsatser samlar vi in myggor i hus byggda av sex olika material – i sammanlagt 60 hus runt om i distriktet Taita-Taveta.

I samband med insamlingen av myggor samlar vi också in data om exempelvis stående vattenkällor i närheten av husen, husdjur samt hemmens egna bekämpningsåtgärder, såsom användningen av myggnät. Syftet är att på så sätt få en uppfattning om risken för myggöverförda sjukdomar i området. Vi förväntar oss att hitta belägg för ett samband mellan boendelösningar och stor förekomst av myggor för att kunna lägga fram förslag på praktiska lösningar för lokalbefolkningen på hur myggöverförda sjukdomar kan bekämpas.


Multidisciplinärt samarbete

Ryhmäkuva tutkimusryhmästä.
I den multidisciplinära forskningsmiljön arbetar bland annat ekologer, veterinärer, virologer och geografer. 
Foto: Mika Sironen

De flesta smittsamma sjukdomar som härstammar från vilda djur bryter ut i Afrika och antalet fortsätter att öka. Virusutbredningen har begränsats till ett värddjurs och en lämplig vektortarts utbredning, eftersom högklassiga lämplighetskartor över myggvektorernas habitat hjälper folkhälsomyndigheterna att få en uppfattning om riskområdena. På så sätt kan de också bättre än tidigare bedöma i vilka områden det behövs förebyggande åtgärder.

Vårt mål är också att få en uppfattning om hur jordmånsförändringarna påverkar de myggöverförda sjukdomarna i Taitabergen, i synnerhet eftersom det inte finns tidigare forskning om dem. Långtidsmaterial om myggvektortyperna och de patogener som de överför ökar kunskapen om deras förekomst i området.

Denna forskning ingår i en mer omfattande zoonosundersökning där vi utöver myggöverförda sjukdomar även undersöker sjukdomar som överförs från fladdermöss, fästingar och gnagare i Taitabergen i Kenya. Forskningen om vektorburna sjukdomar kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt. Vår forskningsgrupp arbetar aktivt i en multidisciplinär forskningsmiljö med bland annat virologer, geografer, veterinärer och ekologer. Vi hoppas att resultatet av vårt arbete ska hjälpa lokalbefolkningen att minska och förhindra spridningen av vektorburna sjukdomar.

 

Ruut Uusitalo.

 

 

Ruut Uusitalo är postdoc-forskare vid Helsingfors universitet och hon ingår i forskningsgrupperna Viral Zoonosis Research Unit och Earth Change Observation Laboratory. I juni 2022 disputerade hon för doktorsgraden inom ett tvärvetenskapligt ämne som behandlade lämpliga habitat för de viktiga vektorarterna i Finland och Kenya samt riskanalyser för vektorburna sjukdomar. Med stöd av det stipendium som beviljades av Sakari Alhopuros stiftelse fokuserar hon nu på att dra nytta av sitt kunnande inom geografi och virologi och särskilt undersöka hur klimat- och jordmånsförändringarna påverkar viktiga myggvektorer och myggöverförda sjukdomar i Taitabergen i sydöstra Kenya.

 

 

 

 

 

Linkar:

https://www.helsinki.fi/en/researchgroups/viral-zoonoses-research-unit

https://www.helsinki.fi/en/researchgroups/earth-change-observation-laboratory

 

Läs mer