Publiserat: 2.6.2022
Skribenten: Ruth Fair-Mäkelä
Bilden: Shutterstock

 

Jag undersöker lymfkörtlar. De är små centralenheter i vårt immunsystem och vi människor har flera hundra av dem. Lymfkörtlar finns bland annat i armhålorna, kring tarmkanalen och på halsen. När du är förkyld kan du känna dina förstorade lymfkörtlar på halsen. Då vet du att ditt immunförsvar fungerar och din kropp arbetar med att ta kål på den trista inkräktaren som orsakat förkylningen.

Vårt immunsystem består av flera organ och många olika slags celler. Lymfkörtlarna spelar en viktig roll när cellerna ska starta upp kroppens immunförsvar. I lymfkörtlarna presenteras främmande sjukdomsalstrare som kommit in i kroppen för försvarscellerna, som aktiveras och sätter igång med att tillintetgöra de främmande inkräktarna. De vita blodkroppar som finns i lymfkörtlarna har undersökts mycket, men jag är intresserad av lymfkörtlarnas övriga celler, strukturcellerna.

Om väggarna kunde tala

Om vi föreställer oss lymfkörteln som ett hus skulle den ha olika fasta konstruktioner såsom väggar, golv och tak. Lymfkörtelns struktur- eller stromaceller utgör på sätt och vis just sådana konstruktioner. En del av dessa celler producerar intercellulärsubstans som stöder lymfkörtelns struktur och transporterar olika ämnen genom den. I mitt forskningsprojekt som finansieras av Sakari Alhopuros stiftelse utreder jag på vilket sätt dessa stromaceller och den intercellulärsubstans som de producerar reglerar lymfkörtelns funktion.

Man känner dåligt till vilken betydelse intercellulärsubstansen har för lymfkörtelns funktion, och det anses närmast vara ett passivt byggmaterial. Men tänk om den ändå har en aktiv uppgift? Om intercellulärsubstansen i själva verket utgör en planritning för vävnaden och avgör vad som sker i vilken del av vävnaden? Jag önskar att dessa lymfkörtelväggar kunde tala!

En av mina forskningshypoteser är att den intercellulärsubstansen som cellerna producerar kan ha en aktiv roll i regleringen av lymfkörtelns funktion. Från andra undersökningar vet vi nämligen att en ökning av intercellulärsubstansen leder till att vävnaderna blir stela, vilket kan medföra att deras funktion försämras. Så sker exempelvis i samband med cancer.

Vi behöver fungerande lymfkörtlar som kan värna om vår hälsa hela livet igenom. Det är därför synnerligen viktigt att känna till hur lymfkörtlarna fungerar. I min forskning utreder jag vilka strukturer som finns i lymfkörtelns intercellulärsubstans och hur strukturerna förändas vid en inflammation – det finns nämligen många olika strukturer och de förändras rätt mycket! Slutligen vill jag klarlägga hur dessa förändringar påverkar lymfkörtelns förmåga att försvara kroppen mot främmande sjukdomsalstrare.

Mikroskopen avslöjar nya strukturer i lymfkörtlarna

I min forskning använder jag många mikroskop. Nej, jag sitter inte i ett litet rum och kikar genom ett litet 30 centimeters mikroskop på oräkneliga glas, medan jag samtidigt gör anteckningar i en dammig anteckningsbok. Däremot sitter jag i ett stort mörkt rum där det finns flera mikroskopkomplex som är ett par kvadratmeter stora. Dessa mikroskop styrs med hjälp av datorer, men anteckningar gör jag fortfarande för hand på papper. Samtidigt tittar jag på hundratals prover.

Moderna mikroskop, eller ”skop”, som vi säger så här vänner emellan, har fler knappar och spakar än vad man hinner trycka på. Skopen är försedda med lasrar som scannar proverna och stimulerar fluorescerande molekyler. Dessa molekyler utstrålar ljus som samlas upp och med hjälp av det får jag slutligen information om strukturerna i lymfkörtlarnas intercellulärsubstans. Före allt detta har lymfkörtelprover samlats in, mikroskopprovet har omsorgsfullt färdigställts genom många olika arbetsskeden och många försök gjorts och ibland också misslyckats.

Avbildningen har många fina sidor. En av de finaste är att man med egna ögon kan se hur det egentligen ser ut i en liten lymfkörtel. Ibland tar jag bilder av tunna, några mikrometer tjocka vävnadssnitt och ibland av hela lymfkörtlar som behandlats så att de blivit genomskinliga. Att titta på dem genom mikroskop är magiskt – med blotta ögat ser jag inte ens själva provet, men när jag slår på mikroskopets laser kan jag se allt möjligt förunderligt på datorskärmen.

 

 

 

 

Skribenten arbetar som specialforskare i professor Marko Salmis grupp vid Åbo universitets biomedicinska institution. Fair-Mäkelä disputerade vid Åbo universitets forskningslaboratorium Medicity 2020 i ämnet reglering av de vita blodkropparnas rörelse i lymfkärl. Salmis forskningsgrupp utreder bland annat immunförsvarets regleringsmekanismer och gruppen ingår i flaggskeppsprojektet InFLAMES som finansieras av Finlands Akademi.

 

 

 

 

Foto: Katri Kulmala

 

Länkar:

sites.utu.fi/salmilab/
inflames.utu.fi
twitter.com/ruthfairmkl
twitter.com/salmilab