Cirkulerande tumör-DNA avslöjar cancerns individuella egenskaper

Varje år avlider över 40 000 kvinnor i Europa i ovarialcancer, dvs. äggstockscancer, och i Finland insjuknar cirka 500 kvinnor årligen i denna sjukdom. Sjukdomen ger vanligen inga symptom till en början och upptäcks ofta först efter att metastaser spridit sig till olika delar av bukhålan. Även i det skedet är symptomen ofta diffusa. Ett typiskt symptom är ändå att magen sväller upp till följd av att vätska, ascites, samlas i bukhålan. Trots att läkemedlen har utvecklats mycket under de senaste åren är prognosen för sjukdomen dålig, då endast 43 procent av patienterna lever fem år efter diagnosen.

Publiserat 4.3.2021
Skribent: Johanna Hynninen

Äggstockscancer behandlas med operation och cytostatika. I mitt arbete som cancerläkare ser jag att patienterna i allmänhet får god hjälp av behandlingarna: symptomen försvinner och de mår efter hand allt bättre. Efter den första linjens behandling kan patienterna ofta fortsätta med sin normala vardag. Trots att noggranna avbildningar visar att alla tumörer har försvunnit återkommer sjukdomen dessvärre ofta med tiden.  De cancerceller som gömmer sig i kroppen, och som är motståndskraftiga mot läkemedel, ökar och tumörhärdarna börjar växa på nytt. Detta är ett allvarligt problem för både läkaren och patienten, eftersom det finns endast ett fåtal effektiva behandlingsmetoder när sjukdomen framskrider.

Mot en individuell cancervård

Under de senaste åren har cancerforskningen fokuserat på individuell cancervård där man med hjälp av genanalyser försöker ta fram individuella behandlingar för varje enskild patient. För detta behöver man exakta prover av tumören. I stora tumörer kan det ibland finnas olika slags områden, och i metastaserna kan det finnas andra cellpopulationer än i den ursprungliga tumören. När behandlingen framskrider får de celler som är motståndskraftiga mot läkemedlen övertaget, och ett vävnadsprov som tagits före behandlingen berättar inte längre om tumörens situation när sjukdomen återkommer. Det här problemet försöker man lösa genom att ta en vätskebiopsi (liquid biopsy) av ett blodprov. Cirkulerande tumör-DNA (ctDNA) från cancercellerna kommer ut i blodcirkulationen och dessa kan mätas i ett blodprov. På så sätt får man uppdaterad information om de cancerceller som lurpassar i kroppen.  

Forskning i äggstockscancer på ÅUCS

På Kvinnokliniken vid ÅUCS har vi redan i fem års tid under canceroperationer samlat in tumörprover för noggrann genomanalys och tagit blodprov för ctDNA-analys såväl under cytostatikabehandlingarna som vid recidiv av sjukdomen.  Ibland fylls patientens buk av ascites när sjukdomen återkommer och vätska måste avlägsnas för att patienten ska må bättre. I sådana fall tar vi till vara vätskan och analyserar även de cancerceller som finns i den. Genom att sedan jämföra olika prover med varandra försöker vi finna de sätt som bäst förklarar läkemedelsresistensen. Med hjälp av ctDNA-analytik får man utan invasiva vävnadsbiopsier färsk information om tumörens mutationer och kan få reda på var läkemedel ska sättas in vid recidiv.

I framtiden kan ctDNA ingå i vårdplaneringen

ctDNA har under de senaste åren väckt stor entusiasm bland cancerforskare, och det finns redan också kommersiella ctDNA-test på marknaden. Till exempel vid lungcancer styr ctDNA patientens kliniska vård, men i äggstockscancer har det inte kunnat påvisas att metoden är till nytta. Innan man använder dyra test vid behandlingen av patienter vill vi läkarforskare försäkra oss om att blodprovet är representativt för patientens tumör. Vi undersöker bland annat huruvida man vid recidiv av sjukdomen kan planera en individuell behandling på basis av de vävnadsprov man tagit vid operationen, eller om ett färskt ctDNA-blodprov är ett bättre alternativ. Det vill säga vilket av proverna som berättar mer: Vätskeprovet från bukhålan eller ctDNA-provet av blodet? Det vore också nyttigt om vi i ett tidigt skede kunde identifiera de patienter hos vilka sjukdomen kommer att recidivera snabbt och ta in dem för närmare undersökningar. I vår pilotundersökning lyckades vi med hjälp av ctDNA hos en patient hitta ett läkemedelsmål som annars skulle ha förblivit oupptäckt. Jag hoppas att vi framöver kommer att hitta fler konkreta resultat som främjar behandlingen av patienten. Jag vill tacka Sakari Alhopuros stiftelse för stödet till vårt forskningsprojekt.

 

 

 

Johanna Hynninen arbetar som specialistläkare i gynekologisk onkologi vid Kvinnokliniken vid ÅUCS. Hon disputerade i ämnet PET-undersökning av äggstockscancer 2015. Vid sidan av sitt kliniska arbete bedriver hon tillsammans med sin grupp omfattande forskning kring läkemedelsresistens vid äggstockscancer. ÅUCS:s forskningsgrupp ingår i det internationella konsortiet DECIDER.

 

 

 


Illustration: Merituuli Saario

Länkar:

https://sites.utu.fi/ovariancancer
https://www.deciderproject.eu/
https://www.utu.fi/en/people/johanna-hynninen

Läs mer