Publicerat 3.10.2024
Text: Laura Kytövuori
Bild: Shutterstock
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

 

När jag först började forska i Parkinsons sjukdom väntade jag otåligt på de första patientproverna, och jag kände starkt att jag vill att mitt livsverk ska handla om just den här sjukdomen. Jag var också patienternas kontaktperson och en dag fick jag ett samtal som jag alltid kommer att minnas: En förtvivlad äldre man skrek i telefonen att min undersökning kommer tio år för sent och att den inte längre kunde hjälpa hans fru, som nu var i slutskedet av sjukdomen. Mannen grät – och det gjorde jag med.

Efter det samtalet kände jag en enorm känsla av otillräcklighet. Tänk om min forskning ändå inte skulle hjälpa någon? Sedan dess har jag träffat många patienter och deras närstående. Jag upplever att dessa möten är den viktigaste delen av mitt arbete. Parkinsons sjukdom drabbar i synnerhet äldre personer som oroar sig mer för sina makar och framtida generationer än för sig själva.

 

Åldrande och manligt kön utgör riskfaktorer

Parkinsons sjukdom är en av de mest undersökta sjukdomarna i världen. Sjukdomen diagnostiseras vanligtvis i det skedet när rörelsesymtom såsom vilotremor (skakningar vid vila) och stelhet börjar störa det dagliga livet. De flesta patienter har dock flera andra symtom redan innan de egentliga rörelsesymtomen börjar. Parkinsons sjukdom försämrar livskvaliteten och medför en betydande samsjuklighet. Det finns ingen behandling för att bota sjukdomen eller fördröja sjukdomsförloppet, utan behandlingen är fortfarande symtomatisk.

De största riskfaktorerna för Parkinsons sjukdom är åldrande och manligt kön. Enligt FPA:s statistik fick 17 899 personer ersättning för medicin som hade ordinerats i slutet av 2023 i Finland på grund av Parkinsons sjukdom eller en därmed jämförbar rörelsestörning. Sjukdomen är alltså ganska vanlig och innebär en enorm belastning för hälso- och sjukvården.

 

Individuella och varierande symtom

Det finns stora individuella skillnader i symtombilden för Parkinsons sjukdom och dess förlopp. Hos vissa patienter är det allvarligaste symtomet långsamt förvärrade skakningar, andra igen lider av rörelsestelhet och nedsatt balans. Patienternas spektrum av icke-motoriska symtom är också individuellt. Man kunde tänka sig att det finns många olika typer av Parkinsons sjukdom – gemensamt för dem är celldöd i hjärnans substantia nigra som leder till dopaminbrist. Orsakerna till celldöden är dock okända, och det finns sannolikt flera sjukdomsmekanismer.

Under flera år har man försökt identifiera olika undergrupper av Parkinsons sjukdom. Om detta lyckas blir det lättare att prognostisera och diagnostisera sjukdomen. Patientgruppernas gemensamma drag kan tyda på en gemensam sjukdomsmekanism. Identifieringen av sjukdomsmekanismerna är en förutsättning för att kunna utveckla behandlingar som påverkar sjukdomsförloppet. Hittills har grupperingen inte gett önskat resultat. I min forskning närmar jag mig därför problemet med grupperingen ur ett nytt perspektiv, det vill säga via muskelsymtom och muskelfynd.

 

Omfattande samarbete

Muskelsymtomen i samband med Parkinsons sjukdom har undersökts i mycket liten utsträckning, trots att det är vanligt att patienterna lider av såväl minskad muskelmassa och muskelstyrka som andra muskelsymtom. Man vet att om de mitokondrier som producerar energi för cellerna är dysfunktionella, leder de vanligtvis till just muskelsymtom. Hela 2 000 gener deltar i mitokondriernas funktion, och det är betydligt vanligare med ärftliga mitokondriella sjukdomar än man tidigare trott.

Min forskargrupp har samlat in ett även globalt sett unikt material med muskelprov. Vi letar särskilt efter mitokondriella störningar i patienternas muskelvävnad och muskelceller. Vi undersöker mitokondriernas funktion i vävnaden och i realtid i levande muskelceller. Dessutom undersöker vi strukturella avvikelser hos mitokondrierna och de biologiska markörer som är kännetecknande för mitokondriella störningar. Vi strävar efter att identifiera kliniskt relevanta patientgrupper där grundorsaken till sjukdomen är mitokondriell.

Omkring en femtedel av våra patienter har nära släktingar med samma sjukdom. De ärftliga former av Parkinsons sjukdom som är kända ute i världen är dock mycket sällsynta i Finland. Sjukdomens ärftliga former verkar vara koncentrerade till befolkningen i östra Finland och den befolkning som kommit från ryska Karelen. Det är troligt att de arvsanlag som påverkar sjukdomen i dessa släkter finns i genomet inom sådana områden där forskning varit svår att utföra med traditionella metoder. Vi har tillgång till den senaste tekniken för sekvensering av långa strängar, och det är därför troligt att vi under de kommande åren kommer att identifiera ärftliga sjukdomsformer som är typiska för den finländska befolkningen. Identifieringen av nya arvsanlag ger information om sjukdomsmekanismer som vi eventuellt kommer att kunna påverka i framtiden.

Ett stort nationellt och internationellt nätverk av experter inom olika områden deltar i min forskning. Från Finland deltar förutom Uleåborgs universitet och universitetssjukhus även i synnerhet Åbo, Tammerfors och Helsingfors. Vi tror att samarbetet kommer att hjälpa oss att reda ut mysteriet kring orsakerna till Parkinsons sjukdom och ge patienterna en mer exakt diagnos inom en snar framtid.

 

 

 

 

FD, docent Laura Kytövuori arbetar för närvarande som forskare på universitetssjukhusen i Uleåborg och Tammerfors. Hon har länge studerat mitokondriella störningar hos vuxna patienter i emeritus professor Kari Majamaas forskningsgrupp vid Uleåborgs universitet. För närvarande är Kytövuori ledande forskare inom projektet PD-NEF (Parkinson's Disease in North and East of Finland) och med stöd av Sakari Alhopuros stiftelse undersöker hon särskilt muskelfynd vid Parkinsons sjukdom.