Publiserat 4.2.2021
Skribent: Marin Seltmann

Vänskapsförhållanden och social interaktion har stor betydelse i det moderna mänskliga samhället: en klinisk översikt av nästan 150 studier visade att starka sociala band är förenade med en 50 % högre chans för människors överlevnad, oberoende av ålder, kön eller hälsotillstånd. I dag brottas många i-länder med problem kring social hälsa. Till exempel i USA har de socioekonomiska skillnaderna i dödlighet ökat markant under de senaste två decennierna, och 2018 tillsatte Förenade kungariket sin första ensamhetsminister.

I studier av människor är det dock svårt att skilja mellan orsak och verkan, eftersom de personer som får höga poäng för sina sociala band ofta sedan födseln också har haft fördel av en mängd andra hälsofrämjande faktorer i fråga om livsstil, kostvanor och ekonomi. Det här är en viktig brist i vår allmänna uppfattning om vänskapsförhållanden och hälsa, eftersom man enligt evolutionsteorier baserade på evidens över flera arter förväntar sig att högre socialitet kan leda till både fördelar som bättre tillgång till resurser och information, och till nackdelar i form av större mottaglighet för sjukdomar.

Socialitet och flockliv är vanligt i djurriket. I både grupper av människor och i djurflockar kan det skapas olika typer av relationer. Samspelet mellan samma två individer kan fortgå över en längre tid och skapa starka sociala band som ofta kallas vänskapsförhållanden. Forskningen har visat att vänskapsförhållanden kan uppstå mellan t.ex. primater, hyenor, kaskeloter och hästar. Forskning om icke-mänskliga sociala djur kan därför skapa en bra grogrund för att ta upp nyckelfrågorna om orsakerna till och hälsoeffekterna av vänskapsförhållanden.

För närvarande är det inte bara de mänskliga samhällena, familjestrukturerna och de sociala nätverken som förändras snabbt, utan också de icke-mänskliga djurpopulationerna genomgår drastiska förändringar såsom fragmentering av livsmiljöerna till följd av mänskliga aktiviteter och klimatförändringen. Exempel på en sådan art är den asiatiska elefanten. Det här stora långlivade däggdjuret har många likheter med människan i fråga om livslängd, familjegrupp, sociabilitet och kognitiv förmåga. Elefanter kan leva i upp till 70 år, de föder vanligen en unge åt gången, lever i socialt komplexa familjestrukturer och kan känna igen och komma ihåg dussintals andra enskilda elefanter med hjälp av lukt- och hörselsinnet. Det finns också vissa belägg för att elefanterna kan känna igen sig själva i en spegel och betrakta sina kroppar som hinder, vilket tyder på någon form av självmedvetenhet.

Syftet med mitt projekt, som får finansiering från Sakari Alhopuros stiftelse, är att fylla kunskapsluckan om sambandet mellan social samvaro och hälsa genom att utnyttja hittills oanvända datakällor om social struktur, vänskapsförhållanden och hälsoåtgärder bland elefanter som delvis lever i fångenskap i Myanmar. Elefanterna arbetar i avverkningsindustrin som transport- och dragdjur. Det här undersökningssättet har två centrala fördelar som gör det möjligt att studera orsakerna till och hälsoeffekterna av social samvaro och vänskap. Den första fördelen är att elefanterna lever delvis i fångenskap, vilket tillåter en semi-experimentell studiedesign i projektet. Detta i sin tur gör det möjligt att bättre särskilja orsakerna till och hälsoeffekterna av vänskap jämfört med studier av människor eller andra långlivade sociala arter som lever i det vilda. Den andra fördelen är att hälsan kan följas upp mer detaljerat bland elefanter som lever delvis i fångenskap än bland djur som lever i det vilda.

De preliminära resultaten visar att elefanttjurar och äldre elefanter oftare tenderar att hålla sig för sig själva och de har i allmänhet färre vänner än elefantkor och yngre elefanter. Dessutom uppvisar de elefanttjurar som har större social samvaro (fler vänner), som inte är enstöringar och som vistas i arbetsgrupper där det ingår fler kor än tjurar lägre kortisolhalter (den huvudsakliga ”stresshormonen” hos däggdjur). Överraskande nog uppvisade elefantkor endast lägre kortisolhalter (och därför mindre stress) när det ingick kalvar i arbetsgruppen. Sammantaget visar dessa resultat vikten av social samvaro för individens hälsa bland elefanter och ger omfattande belägg för fördelarna med social interaktion bland andra däggdjur. Nästa steg för mig och mina kolleger är att undersöka sambandet mellan socialitet, immunkompetens och parasitinfektioner hos dessa elefanter.

 

 

Martin Seltmann är ett postdoctoral forskare på institute för biologi vid Åbo Universitet. Han doktoterade 2014 vid Åbo Akademi på en avhandling med titeln “Of milquetoasts and daredevils – Personalities in female eiders". I sitt projekt finansierat av Sakari Alhopuros Stiftelse, forskar han hur social interaktion och vänskapsförhållanden relaterar till hälsa bland elefanter som delvis lever i fångenskap i Myanmar.

 

 

 

 

Bilden av elefanten: John Jackson

Vidare läsning och länkar:

Myanmar Timber Elephant project webpage: www.elephant-project.science/.
Twitter: @MyanmarElephant

Cheney & Seyfarth (2012) The Evolutionary Origins of Friendship. Annual Review of Psychology 63, 153–77.
Holt-Lunstad, J., Smith, T. B. & Layton, J. B. (2010) Social relationships and mortality risk: A meta-analytic review. PLoS Medicine 7, 7.
Nunn, C.L., Craft, M.E., Gillespie, T.R., Schaller, M. & Kappeler, P.M. (2015) The sociality–health–fitness nexus: synthesis, conclusions and future directions. Philosophical Transactions of the Royal Society B 370, 20140115.
Snyder-Mackler, N., Burger, J. R., Gaydosh, L., Belsky, D. W., Noppert, G. A., Campos, F. A., Bartolomucci, A., Yang, Y. C., Aiello, A. E., O’Rand, A., Harris, K. M., Shively, C. A., Alberts, S. C., & Tung, J. (2020) Social determinants of health and survival in humans and other animals. Science 368, 6493.