Publiserat 7.9.2023
Text: Masoud Irannezhad
Bild: Shutterstock
Redigering: Viestintätoimisto Jokiranta Oy

 

Ordparet arktiska skogsbränder kan låta som en märklig kombination, men det handlar om ett reellt fenomen som under de senaste åren har ökat i en alarmerande takt. Om det fenomen som forskarna kallar zombiebränder blir det nya normala står vi inför allvarliga problem. Arktiska zombiebränder förändrar ekosystemen i brandområdena och påskyndar klimatförändringen genom att frigöra kol som varit bundet i torven. Dessutom ger de upphov till partikelutsläpp i atmosfären som påverkar människans hälsa. Min forskning syftar till att öka kunskapen om de arktiska zombiebränderna genom att utvärdera de klimat- och miljöfaktorer som driver på dem. 

 

Snöfattighet gör torvmossar till antändningshärdar

Den ökade förekomsten av arktiska zombiebränder har lyft fram hur extrema klimatfenomen hopar sig och deras miljökonsekvenser i de arktiska områdena. Det handlar om en anhopning av extrema väderfenomen när flera olika hot mot naturen som är sinsemellan beroende av varandra uppträder samtidigt, såsom extrem torka och utdragna värmeböljor. Snöfattighet som ett hot mot naturen i nordliga miljöer är ett ämne som är av allt större intresse bland forskare.

I områden med kallt klimat kan färre kalla dagar under vintern leda till ökade mängder regn och/eller minskade snöfall, vilket leder till att snötäcket på marken blir mindre. De minskade snömängderna kan reducera omfrysningen av vattnet inne i snötäcket genom att försämra snötäckets maximala vattenbindningskapacitet.

Samtidigt påskyndas snösmältningen av det allt varmare klimatet. Förändringarna resulterar i att snöns vattenvärden (snow water equivalent, SWE) sjunker, en minskning i snösmältningsvolymen under våren och att avrinningen från snösmältningen inträffar tidigare. Dessa faktorer bidrar i sin tur till ökade översvämningar under vintern och sänker grundvattennivån på våren. De minskar också grundvattenflödet sommartid samt ökar risken för torka och uttorkning av myrar. I nordliga miljöer har snöfattighet en avgörande inverkan på uppkomsten av zombiebränder, eftersom den förvandlar de arktiska områdenas torvmyrar till antändningshärdar.

 

SnowDrop lägger grunden för forskningen kring zombiebränder

I mitt forskningsprojekt SnowDrop utvecklar jag innovativa sätt att närma mig sex olika ämnesområden, som är följande: (1) Granskning av begreppet snöfattighet (snow drought, SD), (2) Identifiering av Fennoskandias centrala ställen med snöfattighet (SD hotspots) baserat på deras intensitet, förekomstfrekvens, varaktighet och omfattning , (3) definition av snöfattighetens utvecklingsskeden (tillväxt, varaktighet, tillbakagång), (4) undersökning av de klimatfaktorer som ligger bakom Fennoskandias SD-hotspots, (5) analys av förändringarna i Fennoskandia-områdets viktigaste snöberoende åar (historiska och kommande förändringar; kvantitativa och kvalitativa förändringar) i relation till snöfattigdomen samt (6) hydrologisk undersökning för att bedöma effekten av snöfattighet för torvmyrar i Finland, Sverige och Norge.

Resultaten från SnowDrop-projektet lägger grunden för att utveckla naturbaserade lösningar samt anpassnings- och dämpningsstrategier, med hjälp av vilka man i framtiden på ett hållbart sätt kan hantera skogsbränder i Fennoskandias permafrostområde.

 

 

Masoud Irannezhad verkar som universitetsforskare vid Uleåborgs universitet samt som biträdande professor i väg- och vattenbyggnadsteknik vid Australian University i Kuwait. Han har avlagt teknologie doktorsexamen inom vatten- och miljöteknik vid Uleåborgs universitet år 2015. Åren 2016–2017 arbetade han som forskardoktor vid Portland State University i USA. Åren 2018–2020 var han biträdande professor vid det tekniska universitetet i Shenzhen i Kina.

Irannezhad deltog i utarbetandet av den internationella klimatpanelens IPCC 2022-rapport och representerar unga forskare i redaktionen för tidskriften Hydrology Research. I sin egen forskning fokuserar Irannezhad på interaktionen mellan atmosfären, klimatet och vattnen. Han har publicerat 42 referentgranskade artiklar till vilka det gjorts 838 hänvisningar. Hans fortsatta forskning är baserad på den artikel han publicerat i tidskriften Science och fokuserar på olika klimatdrivande faktorer, hydrologiska effekter och miljömässiga hållbarhetsrisker förknippade med framtida snöfattighet i Fennoskandia-området.