Publicerat 7.2.2024
Text: Leena Hulsi / Viestintätoimisto Jokiranta Oy
Bild: Niko Sieppi

 

Naturen har alltid varit en del av Katja Mäkinens liv. Hon är uppvuxen i Borgå och har tillbringat sin barndom vid havet. Den havsnära miljön samt hennes pappas intressanta historier och foton från haven väckte ett djupt intresse för den maritima naturen. Hennes pappa jobbade på fraktfartyg.

– Havet har varit viktigt för mig ända sedan barnsben – och detsamma gäller skogarna. Jag har rört mig mycket i skogen med min familj, och vår släkt förenas av ett kraftigt band till naturen. Att uppskatta naturen är något som har gått i arv, berättar Mäkinen.

Biologi var Mäkinens favoritämne i skolan, och efter gymnasiet verkade det vara en bra framtidsplan att studera biologi och geografi vid universitetet, i synnerhet eftersom hon var samhälleligt medveten och aktiv.

– Naturskydd och miljöfrågor debatterades flitigt under den tiden, och jag ville gärna kunna påverka miljöfrågor. Jag sökte in till Åbo universitet för att studera biologi och blev antagen, och från början var det min ambition att bli ämneslärare i biologi och geografi. Jag hann redan avlägga de pedagogiska studier som krävs av lärare, men sedan ändrades mina planer av sommarjobbet på Själö, berättar Mäkinen.

– Jag blev universitetspraktikant på Själö sommaren 2011 och på den vägen är det. År 2013 fick jag visstidsanställning som preparator på Själö, vilken senare blev ordinarie. Sedan dess har jag studerat, forskat och arbetat på Själö.

Mäkinen skrev sin pro gradu-avhandling om tidsserier för djurplankton, vilka samlats in på Själö. Skärgårdshavets forskningsinstituts tidsserier är unika i hela världen i fråga om sin längd.

– Också min doktorsavhandling, som blev klar 2019, behandlar samma ämne. I den fortsatte och breddade jag analysen av de förändringar som skett i fråga om djurplankton, berättar Mäkinen.

 

– Den lilla grå strömmingen som rör sig i stim är ett intressant forskningsobjekt. Den är en vandringsfisk och en komplicerad art som fungerar som indikator för mångahanda förändringar i havet, berättar specialforskare Katja Mäkinen.

– På undersidan av strömmingens hjärna finns små hörselben eller otoliter med hjälp av vilka man bland annat kan fastställa strömmingens ålder. Otoliterna är ett slags svart låda som samlar mycket värdefull information om exempelvis fiskens tillväxt och vandringsrutter, berättar Katja Mäkinen. Image: Vastavalo

Oändlig kunskapstörst

Mäkinens intresse för forskningsarbete tog inte slut i och med hennes doktorsavhandling – snarare tvärtom.

– Med ökad kunskap ökar viljan att forska mer och mer. Ofta går det så att precis när man tror sig ha löst något hittas en ny faktor som förändrar alltsammans och tvingar en att fundera över saken i ett nytt ljus. Det är otroligt belönande när de bitar man saknat faller på plats och man börjar kunna gestalta helheten, säger Mäkinen.

Mäkinen är glad över att hon har möjlighet att fortsätta med sin forskning och arbeta tre år som forskardoktor tack vare det post doc-stipendium som hon fått från Sakari Alhopuros stiftelse.

– Finansieringen från stiftelser har en mycket viktig roll i den vetenskapliga världen. I stiftelserna tas finansieringsbesluten ofta av erfarna experter i branschen som har omdöme att avgöra hurdan forskning som behövs för att komplettera redan existerande forskningsdata. Finansiering behövs också för grundforskning, inte enbart för innovationer, framhåller Mäkinen.

– Den kunskap som en doktorsavhandling genererar går lätt till spillo om forskaren inte får tilläggsfinansiering. Långsiktighet är därför viktigt även i finansieringen eftersom forskaren på ett par år ofta bara kommer i gång med sitt arbete.

För närvarande arbetar Mäkinen som specialforskare vid Åbo universitet och undervisar nya studerande vid sidan av sin forskning. En del av dem siktar sannolikt på att bli forskare – vilka egenskaper anser Mäkinen att krävs för detta?

– Det viktigaste är rätt inställning och kunskapstörst. Man behöver vara oändligt nyfiken, ha en stark vilja att reda ut saker och uthållighet att slutföra sina projekt. Man måste orka jobba hårt, skriva stipendieansökningar och också kunna hantera besvikelser. Man kan alltid lära sig de praktiska färdigheterna och metoderna, men den inre entusiasmen måste finnas där och vara genuin, framhåller Mäkinen.

 

– I Finland är den viktigaste arten för fiskeindustrin sill, säger Katja Mäkinen.

Ett viktigt arbete

Mäkinen anser att det bästa med forskararbetet är möjligheten att ta reda på saker och ta fram andvändbar kunskap.

– Forskarens frihet är motiverande. I det här arbetet kan man ständigt utveckla sig, nätverka med intressanta människor och bedriva internationellt samarbete. Forskaren kan rätt långt själv bestämma vad hen vill forska i och vilka metoder som ska användas.

– Som forskare får man uppleva att man utför ett betydelsefullt arbete – man får påverka och ta fram ny kunskap som både samhället och världen har nytta av. Till listan kan ännu läggas bra kolleger, studerandenas entusiasm och de dopaminkickar som följer på genombrott och framgångar, säger Mäkinen med ett skratt.

 

Läs Katja Mäkinens blogg

Läs mer om sillforskningen vid Åbo universitet (pä engelska)