Publiserat: 19.10.2022
Skribent: Leena Hulsi
Bilder: Jaakko Ruola ja Soile Virtanen

 

Forskare har varnat om Skärgärdshavets tillstånd i åratal, men efter förra sommaren kan det inte längre råda någon ovisshet om det alarmerande tillståndet i havet. Senast nu är det dags att raskt gå från ord till handling så att den nuvarande trenden kan vändas och havet får en chans att återhämta sig.

– Läget är allvarligt och det finns ingen tid att förlora. Nu behövs effektiva insatser för att rädda det unika Skärgårdshavet, säger professor Kalervo Väänänen och naturfotografen Jaakko Ruola som i oktober tog emot Sakari Alhopuro-priset som beviljas av Sakari Alhopuro-stiftelsen.   

Priset beviljades som ett erkännande för det förtjänstfulla arbete som Ruola och Väänänen gjort för Skärgårdshavet. De har olika bakgrunder och deras relation till Skärgårdshavet ser olika ut, men deras mål är gemensamt: Skärgårdshavet måste räddas.

– Jag kommer från Insjöfinland och har en yrkesmässig relation till Skärgårdshavet. Jag förhåller mig till Skärgårdshavet som ett naturobjekt som hotas av uppenbar fara och som för allas bästa snabbt måste fås i bättre skick, berättar Väänänen, som var rektor för Åbo universitet 2012–2019.

Jaakko Ruola har däremot rört sig på Skärgårdshavet i hela sitt liv och med egna ögon kunnat iaktta de långsiktiga förändringarna. Det var hans starka känslomässiga band till havet och oron för dess framtid som satte i gång operationen för att rädda Skärgårdshavet.

– Jag har fotograferat Skärgårdshavet sedan år 2005. Med mina naturbilder har jag försökt väcka viljan att skydda havet, men till sist insåg jag att det inte räcker till – vi måste göra något mer, berättar Ruola, vars fantastiska skärgårdsfoton också har sammanställts till en bok.

Problemen är välkända, nu behövs lösningar

Samarbetet mellan Ruola och Väänänen inleddes 2016, när Ruola enligt egen utsago bad rektor Väänänen att engagera sig i Skärgårdshavets tillstånd. Väänänen antog utmaningen.

– Tack vare Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö har Åbo universitet stor kompetens inom området. När jag satt mig närmare in i ämnet märkte jag att vi har gott om viktiga forskningsdata om havets tillstånd och bedömningar om dess framtid, men att mycket lite av informationen fokuserar på hur problemen ska kunna lösas. Ruola och jag var överens om att approachen måste bli mer lösningsfokuserad, berättar Väänänen.

Det har redan länge varit känt att alltför mycket näringsämnen – särskilt fosfor – kommer ut i havet. Skärgårdshavet mår mycket sämre än Finska viken och Östersjön, där situationen blivit betydligt bättre efter att reningen av avloppsvattnet från St. Petersburg nu är i skick och utsläppen från gödselfabrikerna i Ryssland och Polen åtgärdats.

– Mängden näringsämnen som hamnar i Finska viken har minskat med hela 70 procent och belastningen på Östersjön med cirka 25 procent. I Skärgårdshavet har det däremot runnit ut näringsämnen från åkrarna i nästan samma takt i 50 år – havets tillstånd är kritiskt. Vi bestämde att så här kan det inte fortsätta, säger Ruola.

För att rädda Skärgårdshavet började Väänänen tillsammans med en stor grupp sakkunniga utforma ett åtgärdsprogram som ska ge havet en ljusare framtid. Väänänens åtgärdsförslag har sammanställts i Skärgårdshavets blåa bok som utkom 2020.    

 

Finland ett mönsterland för näringsämnenas cirkulära ekonomi

Enligt Väänänen är det i teorin enkelt att förbättra situationen i Östersjön: Mängden näringsämnen som rinner ut i havet måste minskas och den belastning som redan finns i havet måste avlägsnas.

­– Fosfor- och kväveutsläppen från industrin och fartygstrafiken har minskat till nästan ingenting, men utsläppen från jordbruket är fortfarande problematiska. Den överlägset största näringsbelastningen kommer från jordbruket och det är därför där lösningarna ska sökas, säger Väänänen.

Han vill ändå inte skuldbelägga jordbrukarna som också har andra utmaningar. 

– Självförsörjningen genom den inhemska matproduktionen är synnerligen viktig och jordbrukets verksamhetsförutsättningar måste tryggas. Men vi måste försöka utveckla branschen så att den stödjer miljöns välmående i stället för att belasta den.

Väänänen anser att man kan minska avrinningen bland annat genom att optimera användningen av gödselmedel och ändra lagstiftningen om skyddszoner.

­– Dessutom kunde vi utnyttja djurspillning genom att processa den till en mer lättanvändbar form. Att utveckla återvunna gödselmedel är en mycket effektiv och bra metod för att förbättra Skärgårdshavets tillstånd. Återvinningen av gödselmedel kan utvecklas till lönsam affärsverksamhet där Finland kunde vara ett föregångsland. I bästa fall kan detta bli en ny exportprodukt för oss, visionerar Väänänen.

Ny teknologi borde utvecklas också för att avlägsna den näringsbelastning som hamnat i havet.

– I sommar fanns det exceptionellt mycket blågröna alger i Skärgårdshavet. Om man hade kunnat lyfta algmassorna ur havet skulle mycket näringsämnen också ha försvunnit därifrån. Vi borde också i Finland börja utveckla teknologi för detta ändamål. Innovativa experter borde tilldelas tillräcklig finansiering så att företagsverksamheten kan komma igång snabbt.

Näringsbelastningen i havet kunde också effektivt minskas genom att öka reduktionsfisket och genom att avlägsna vass som producerar metan. Väänänen anser att den insamlade vassen kunde utnyttjas som biobränsle.

 

Staten har en central roll

Övergödningen av havet, dvs. eutrofieringen, tog sin början på 1940-talet till följd av urbaniseringen och ett intensivt jordbruk som använde sig av mineralgödselmedel. Det var Skärgårdshavet och dess artrika natur som fick betala priset för den ekonomiska tillväxten och välfärden. 

– Vi har orsakat problemen tillsammans, och tillsammans måste vi också lösa dem, sammanfattar Väänänen.

Båda männen efterlyser en övergripande approach, vilket är det enda sättet att uppnå effektiva resultat tillräckligt snabbt – havet kan inte vänta längre.  

– Ett stort problem är den bristfälliga lagstiftningen. Finlands regering har beslutat att fabriker och kommuner inte får släppa ut sitt avloppsvatten i vattendragen, men näringsbelastningen från jordbruket tillåts rinna längs åar ut i havet. Här måste vi snabbt få en förändring till stånd utan att skuldbelägga jordbrukarna, säger Ruola.

Dessutom måste staten bidra med finansiering för skyddsåtgärder och stöd för att starta upp affärsverksamhet som främjar havets återhämtning. Det är regeringens uppgift att värna om hela Finlands bästa – både Skärgårdshavets och jordbrukarnas – och se till att utvecklingen kan styras i rätt riktning.

– Om allt organiseras på rätt sätt börjar havet långsamt bli renare. Ett friskt Skärgårdshav kunde ha mycket att erbjuda oss även ekonomiskt. En hållbar utveckling av den havsnära naturturismen kunde erbjuda otaliga möjligheter för den finländska turistbranschen och i synnerhet för de lokala företagarna. Vi förlorar mycket om vi låter Skärgårdshavet förstöras, säger Väänänen.